Bronsåldern

Från Wikipedia

Vid Basteröd på Tjörn finns denna hällristning med bland annat skepp och skålgropar.

Bronsåldern är den tidsepok enligt Thomsens treperiodsystem för Gamla världens förhistoriska tid då bronsen var råmaterialet för redskap och vapen. I andra delar av världen inklusive större delen av Afrika söder om Sahara har utvecklingen tagit andra vägar och andra klassifieringssystem används.

Bronsåldern inträdde när människan övergick från att göra verktyg av sten (stenåldern) till att göra dem av brons. Bronsåldern upphör när människan övergår från att göra verktyg av brons till att göra dem av järn (järnåldern).

[redigera] Inledning

Bronsåldern var en tid då en ny elit, mycket skickliga hantverkare och specialister, liksom ett helt nytt, mer hierarkiskt, samhällssystem växte fram. Det var under denna tid som de första egentliga staterna uppstod. Detta åtföljdes av nya religioner som understödde de nya förhållandena. Utmärkande för tiden var vikten av långväga resor, åtminstone i jämförelse med den tidigare perioden, kallad "neolitikum". Gudar skapades och gamla omdefinierades. Gudar för krig, hantverk, resor och så vidare kom nu att uppstå. Resorna medförde att en likartad föreställningsvärld fick spridning över ett stort område. Denna föreställningsvärld kan bland annat studeras i historier som till exempel Illiaden och Odyséen, Gilgamesheposet och de keltiska sagorna. Troligen skrevs dock dessa källor ned långt senare.

[redigera] Mellanöstern och östra Medelhavsområdet

Bronsåldern i Mellanöstern och östra Medelhavet präglades av perioder av centralisering och decentralisering. Dock var den politiska och ekonomiska grunden stadsstater och dess regionala område. Under vissa perioder kontrollerades och centraliserades området av en dominerande stad eller härskarfamilj. Den första var Uruk och dess urbanisering under början och mitten av det fjärde årtusendet. Därefter kom området att bestå av konkurrerande stadsstater där kontrollen över större områden endast kunde hållas under en kort tid. Efter detta kom det en tid med politisk centralisering som börjande med Sargon. Efter detta var det återigen konkurrerande stadsstater som stred om makten. Denna period efterföljdes mellan cirka 1500 – 1200 f.Kr av Mykene, Hatti, Assyrien, Babylonien och Egypten. Dessa stater hade en nedgångsperiod under 1200 talet före kristus, vilken resulterade i folkvandring och misär. Mellan varje period av centralisering och decentralisering åtföljdes av en tid av kris och krig, invasioner från olika stammar och efterföljande ödeläggelse av städerna. En del av dessa kriser kan länkas till klimatförändringar som förändringarna som skedde på 2300 t liksom kollapsen av Uruk runt 3000 f.kr med medföljande folkförlyttningar.

Under hela bronsåldern kan man skönja en allt större förmåga att kontrollera territorier och att ta ut tributer och skatter. I början av 3-e årtusendet finns det stora områden i stadsstaterna av fria boskapsskötare utanför dess kontroll medan i slutet av årtusendet det fanns stadsstater som hade full kontroll av sina undersåtar.

Privatiseringen ökade under 3:e årtusendet i Mesopotamien, specialiserade och självständiga handelsmän organiserade i familjeföretag och gillen utvecklades parallellt med mellanösterns stadsstater och man kan se självständiga handelsföretag från början av 2:a årtusendet bli allt mer tydliga i fyndmaterialet exemplifierad med karavanrutten mellan Assur och Kanesh. Balansen mellan tempel/palats-samhället och den privata företagssamheten av fria bönder, hantverkare och slavar ändrades långsamt över tiden. En följd av detta var att skuldsättningen hos privatpersoner ökade och eftersom staten inte längre utjämnade alla skulder som man av tradition tidigare hade gjort innebar att människor flydde till andra områden och länder. Stadstaterna som sådana var under hela perioden multietniska och flera språk talades, från handelskolonier till invandrande grupper som hantverkare, handelsmän, boskapsskötare och krigare. Dessa kom under vissa perioder att dominera och tom ta över områden när staterna var på nedgång. Hurriter i norra Mesopotamien och Syrien, kassiter i Babylonien och hyksos i Egypten är typexempel på detta. Lojaliteten låg inte i det etniska eller till ett visst språk utan till kungen i stadsstaten. Det är en av förklaringarna till det enorma kontaktnätet som utvecklades i Eurasien under bronsåldern.

Ledarskapet var teokratiskt. Ledarna hade en direkt länk till gudarna. Kungarna genomförde ritualer som om de var gudar och gudar kunde ibland vara människor. Stilen och ritualerna varierade men Gud-ledarskapsbanden var starka. Handel, resor och esoterisk kunskap var en integrerad del av maktutövandet.

[redigera] Europa

Huvudartikel: Europeisk bronsålder

Den europeiska bronsåldern var en tid för resor och kontakter, därför kom hela kontinenten att få en snabb utveckling jämfört med tidigare neolitikum. Föremål och idéer transporterades snabbt. Därför kan man se i fyndföremålen stora likheter mellan olika platser i Europa. Det viktigaste för bronsålderbefolkningen var nog saltet och därför hade man ett stort kontaktnät med Hallstatt och Durrnberg i Salzkammergut i Österrike och Halle/Saaleregionen i Tyskland. Centraleuropa fick en särskild betydelse i brons- och järnålderns metallproducering.

[redigera] Norden

Huvudartikel: Sverige under bronsåldern

Gravhög från bronsåldern (Gårdstånga, Skåne).

Bronsåldern inträffade cirka år 1800 f.Kr. i Skandinavien. I Norden delas den vanligen in i sex perioder (Montelius periodindelning):

• Period I 1800-1500 f.Kr.
• Period II 1500-1300 f.Kr.
• Period III 1300-1100 f.Kr.
• Period IV 1100-900 f.Kr.
• Period V 900-600 f.Kr.
• Period VI 600-500 f.Kr.

Period I-III motsvarar äldre bronsålder och period IV-VI motsvarar yngre bronsålder.

Förutom bronsen fanns endast en metall, guld. Alla inhemska arbeten av brons från denna tid är gjutna, och konsten att gjuta brons var då förvånandsvärt utvecklad. De flesta till våra dagar bevarade minnen från bronsåldern är av metall: verktyg, vapen, prydnader och kärl av brons samt prydnader och kärl av guld.

Mansdräkten utgjordes av en mössa, en vid, rundskuren kappa, ett slags kjortel och smala yllestycken, som troligen virades om benen. Byxor fanns inte. Kvinnodräkten bestod huvudsakligen av ett liv med ärmar och en lång kjortel, som hölls samman kring midjan med ett bälte av ylle och slutade i tjocka tofsar. Kvinnorna bar dessutom präktiga smycken. Man arbetade med boskapsskötsel och jordbruk. Hästen användes som riddjur och dragdjur.

En typisk fornlämning från bronsåldern i Sverige är hällristningar. Under den äldre bronsåldern började stora gravmonument, så kallade storhögar eller gravhögar, dyka upp i Sydskandinavien. Detta gravskick att lägga de döda under en storhög kom från Centraleuropa där den kallas för höggravskultur.

[redigera] Se även

• Sverige under förhistorisk tid
• Brons
• Legering
• Hällristningar